Av tradition har släktföreningen använt Priusqvam saliri mori eller på svenska Hellre döden än fläckas som valspråk. Även Beständig har förekommit. Vi vill nu redovisa bakgrunderna till dessa två deviser.
Vi kan inledningsvis konstatera att inte finns något devisband på någon av de två Hermelinska vapensköldarna (den adliga och den friherrliga). Där finns alltså inget valspråk att hämta. Inte heller i något av de två sköldebreven anges något valspråk.
Kungliga bibliotekets har en samling av sigill. I ett av dessa sigill som härrör från ur-Olof anges att Beständig är den adliga ätten Hermelins valspråk.
Eftersom den adliga ätten är utdöd sedan 1797 är det intressant att undersöka om Carl antog något valspråk när han förärades friherrlig värdighet 1766. I friherrebrevet finns inte något valspråk nämnt och i Riddarhusets förteckning över kända valspråk finns inte ätten Hermelin med.
Carl fick Kungliga Nordstjärneorden 1765. Det var vanligt men inte allmänt förekommande att ett valspråk antogs i samband med utnämningen. Enligt Fredrik Löwenhielm sekreterare vid Kungl. Maj:ts Orden finns det inte några handlingar som visar att Carl uppgivit något valspråk.
Andrea (Österbygrenen) anger i sitt anförande den 13 juni 1981 att Carl som kommendör av Nordstjerneordern valde Beständig som valspråk. Alltså samma som valspråk som hans far antagit.
Ingeborg (Gripenbergsgrenen) berättar i ett brev från 1986 att en neopolitansk orden har en hermelin i sitt emblem. Deras motto är malo mori quam fordaril vilket Ingeborg (lektor i latin) översatt till Jag vill hellre dö än fläckas. Alltså det valspråk som vi använt inom släkten. När vi började använda det är oklart. Något släkthistoriskt ursprung till detta valspråk har vi inte kunnat finna.