Släktvapnet

Den Hermelinska släkten har band till två olika släktvapen; det adliga och det friherrliga. Enligt Riddarhusets nomenklatur är den adliga ätten utdöd medan den friherrliga ätten fortlever.

Olof adlades 1702 och den ende sonen som överlevde och fick barn var Carl. Han upphöjdes 1766 till friherrlig värdighet och därmed kan man säga att den adliga ätten dog ut. Men egentligen lever ju bägge ätterna - i alla fall biologiskt! 

Formellt slöts den adliga ättegrenen slöts den 3 mars 1797 i och med att Johan Gustaf Hermelin (född den 11 december 1728) avled ogift i Braunschweig. 

Det finns flera versioner av de bägge släktvapnen. Bildoriginalet finns ju i sköldebreven tillsammans med en skriftlig beskrivning av vapnets innehåll (blasonering). 

De tre gyllene axen mot blått fält i det friherrliga vapnet är inkorporerat från det Åkerhielmska stamvapnet. En hyllning till Olofs andra fru Margareta.  

I den ursprungliga vapenbeskrivningen från 1776 skall hermelinen i den högra hjälmkronan resa sig upp mot höger (heraldiskt sett). Detta strider mot gällande heraldiska regler - de två djuren i hjälmkronorna skall enligt reglerna vara vända mot varandra. Därför gav den Hermelinska släktföreningen konstnären Sven Sköld 1948 i uppdrag att utföra ett heraldiskt riktigt vapen.