Eric Hermelin, översättaren


Eric Hermelin, 1860-1944, friherre, författare, översättare.


Eric levde ett omväxlande och oroligt liv i skilda delar av världen. Han var en tid i den brittiska armén i Indien, en kort period i den amerikanska armén och en längre sejour i Australien. Hans tjänstgöringsjournal var inget att skryta med.


Eric återvände Eric till Sverige, där han intogs på Sankt Lars mentalsjukhus i Lund huvudsakligen p.g.a. grav alkoholism. Där utförde han en serie märkliga översättningar av persisk litteratur, t.ex. Sadis "Lustgården" (1918), Omar Khayiams "Rubaiyat" (1928) och Rumis "Masnavi" (1-6, 1933-39). Eric översatte även Jacob Böhme till svenska.


Erics översättningar är originella, med många kommentarer och en märklig notapparat. I mycket är Erics översättningsarbeten ett uttryck för hans egen mystiska livssyn. Under andra världskriget utgav Eric antinazistiska broschyrer i humanistisk anda.

Eric har inspirerat svenska diktare från Vilhelm Ekelund och framåt. Per Erik Lindahl har skrivit två biografier om Eric; Ångest-hjulets svängningar (1976) och När man varit vagabond (1985).

När anrika Grand Hotel i Lund firade sin hundraåriga tillvaro 1999 skrev Gunnar Jarring om Erik. Ashk Dahlén, fil.dr. i iranistik vid Uppsala universitet, skriver om Eric på sin hemsida. Eric brorson Axel Hermelin berättar i en bandinspelning från 1969 im sin farbror Eric.

I läkartidningen 2008 ger överläkaren Lars Sjöstrand sin bild av Eric. I Svenska Dagbladets understreckare 2010 beskrivs Eriks arbete som litterär alkemi.

Eric har också beskrivits i flera nummer av Nätverket; 18, 19, 22, 23, 32.

Iran culture har gjort en video om Eric; här kan du se del 1 och del 2.